Då har man varit tillbaka i Bangla i två veckor och livet går sin gilla gång. Tro det eller ej, men en del av mig tycker det är kul och skönt att vara tillbaka igen. Samtidigt ska erkännas att jag saknar familjen. Men vi ses ju snart igen, så det underlättar.
Det var fruktansvärt skönt att komma hem till Sverige igen efter nästan tre månader i Dhaka. Känslan av att gå ut på altanen på morgonen och enbart höra fågelkvitter var helt oslagbar. Visst man hör fågelkvitter i Dhaka också, men det som slår igenom är ricksha ringklockor, tutor, brummande generatorer och diverse andra diesel eller el drivna manicker. Att inte se en människa kändes också klart märkligt, här är man ju som jag berättat endast ensam i lägenheten. Jag upplevde också för första gången i mitt liv en sköhets känsla av att frysa, tro det eller ej men så var det. Ni som känner mig vet ju att jag inte direkt älskar kyla i normala fall.
Har hunnit med en trip till Chittagong som är Bangladesh huvudhamn, enligt något osäker uppgift så avgår ca 90% av Bangladesh export från denna hamn, Som ni kan se på bilderna så är det fullt med båtar på väg till och från hamnen.
Hade också nöjet att besöka Sea beach i Chittagong, jag behöver inte kommentera bilden med solnedgången. Men tillägger för säkerhets skull VACKERT!
Stranden var dock kaotisk då det var helgdag, kändes som hälften av Chittagongs invånare hade samlats på stranden för att fira helg. En mycket märklig företeelse i våra ögon då de få som badar gör det med kläderna på. Det är ju dessutom så att här är ljusare skinn snyggare än mörkt, så man undviker sol om man kan och är lite trendig (under förutsättning att man har råd och tid, alltså inte så många). Ytterligare en olikhet, jämfört med vårat brännande på stranden.
Lägger också med en bild av en verklighet som man kan tycka vad man vill om, men så här är det att leva i Bangla. Ungarna är knappt större än säckarna de bär på huvudet. Men innan ni är för snara att säga usch och fy, försök tänk er in i vad alternativet troligtvis är. Jag försvarar inte detta på något vis och kommer aldrig att göra. Men detta är en bild som man har på näthinnan varje dag i Bangladesh.
Interessant bild på kvalificerad nyckeltillverkning! Här är det inte tal om Assa lås med kopierings skydd. Man kan kopiera i princip vilken nyckel som helst på gatan. Så har man bara en orginal nyckel eller ett lås så fixar dem här killarna så man kommer in i princip överallt.
Back in business!
Det var fruktansvärt skönt att komma hem till Sverige igen efter nästan tre månader i Dhaka. Känslan av att gå ut på altanen på morgonen och enbart höra fågelkvitter var helt oslagbar. Visst man hör fågelkvitter i Dhaka också, men det som slår igenom är ricksha ringklockor, tutor, brummande generatorer och diverse andra diesel eller el drivna manicker. Att inte se en människa kändes också klart märkligt, här är man ju som jag berättat endast ensam i lägenheten. Jag upplevde också för första gången i mitt liv en sköhets känsla av att frysa, tro det eller ej men så var det. Ni som känner mig vet ju att jag inte direkt älskar kyla i normala fall.
Har hunnit med en trip till Chittagong som är Bangladesh huvudhamn, enligt något osäker uppgift så avgår ca 90% av Bangladesh export från denna hamn, Som ni kan se på bilderna så är det fullt med båtar på väg till och från hamnen.
Hade också nöjet att besöka Sea beach i Chittagong, jag behöver inte kommentera bilden med solnedgången. Men tillägger för säkerhets skull VACKERT!
Stranden var dock kaotisk då det var helgdag, kändes som hälften av Chittagongs invånare hade samlats på stranden för att fira helg. En mycket märklig företeelse i våra ögon då de få som badar gör det med kläderna på. Det är ju dessutom så att här är ljusare skinn snyggare än mörkt, så man undviker sol om man kan och är lite trendig (under förutsättning att man har råd och tid, alltså inte så många). Ytterligare en olikhet, jämfört med vårat brännande på stranden.
Lägger också med en bild av en verklighet som man kan tycka vad man vill om, men så här är det att leva i Bangla. Ungarna är knappt större än säckarna de bär på huvudet. Men innan ni är för snara att säga usch och fy, försök tänk er in i vad alternativet troligtvis är. Jag försvarar inte detta på något vis och kommer aldrig att göra. Men detta är en bild som man har på näthinnan varje dag i Bangladesh.
Interessant bild på kvalificerad nyckeltillverkning! Här är det inte tal om Assa lås med kopierings skydd. Man kan kopiera i princip vilken nyckel som helst på gatan. Så har man bara en orginal nyckel eller ett lås så fixar dem här killarna så man kommer in i princip överallt.
Back in business!
